tisdag 29 september 2015

Tro, hopp och tvivel.

Många av mina vänner studerar just nu. Det har liksom bara blivit så. Studentåret, med stort S. Tiden då drömmar ska förverkligas, förhoppningar krossas och livet på något sätt ska formas. Fast på riktigt, denna gången. Ja, för det är väl ändå nu, mer än någonsin, som vi manas till att växa upp och bli någonting. Skapa förutsättningar för den framtid vi säger oss vilja ha, planera inför ett liv vi inte vet ett skatt om och skaffa det där jobbet som låter som en bra idé. Helst ska det också ha ett jättekrångligt amerikanskt namn, allt för att bygga upp en mytomspunnen effekt om det avlägsna vuxenlivet. Men det är svårt. Jättesvårt. I alla fall för mig.

När jag lämnade för Australien så hade jag skaffat mig en identitet, om än en tvivelaktig sådan, och när jag väl kom hem igen så hade jag fått mig en annan. En identitet som byggs på vad du kan, vad du gör, är bra på och ibland även saker du kanske inte är lika omtyckt och välkänd för. Men det är du. Och det är viktigt. För om du inte är du, vem är du då? Problemet, har jag märkt, är bara när du ska försöka ta dig till nästa nivå. När den identiteten du har i ett sammanhang kanske inte är anpassat för det forumet du ska beträda.

Problematiken var ett rått faktum i Australien. För de brydde sig inte ett dyft om mina träningsprogram och matrutiner, allt min identitet baserade sig på hemma i Svenneland, men även om jag tycks bli äldre så finns utmaningen kvar. För jag försöker beträda ett nytt forum. Komma till nästa nivå, ännu en gång. Den jag var under mina resor eller i ett klassrum på gymnasiet betyder alltså väldigt lite nu. I mitt nya klassrum. Och det är med all rätt. Men det betyder inte att det är mindre svårt för den delen.


Kanske hade jag en skev Sex-and-the-city-Carrie fantasi där man sitter och skriver krönikor i sina trosor medan man skottar in glass i käften, kanske har jag bara inte riktigt hittat exakt det jag känner är jag än. Det jag känner är min plats i journalistikens värld. Kanske har jag helt logiskt inte gett det tillräckligt med tid. Hur som än helst så tvivlar man ibland, för det är inte lätt att försöka hitta sin identitet i ett nytt och okänt forum. Men kanske är det ändå tur att Studentåret är nu. Då slipper man i alla fall genomgå det ensam.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar